Olika typer av moln

Det finns tre allmänna molntyper – Stratus, Cumulus och Cirrus. De klassas beroende på sitt utsséende och på vilken höjd de befinner sig. Nedan finns en liten beskrivning av dessa huvudgrupper.

Bilden illustrerar de olika molnslagen och dess ungefärliga höjd ovanför jordytan samt dess utsträckning i vertikal led.

Daggpunkt
Jag nämner ”daggpunkt” i texten och dagg- punkten är den temperaturen en viss luftmassa, beroende på hur fuktig den är, behöver kylas ned till för att det ska bildas moln, dvs för att kondensation skall ske. En luftmassa som är fuktig har en hög daggpunkt, alltså, det bildas moln redan vid en relativt hög temperatur medans en torr luftmassa behöver kylas ned betydligt mer för att kondensationen ska komma igång. Kanske även ska tillägga att varm luft kan innehålla mer fukt än kall luft.

Molnen som jag nämner nedan är bara huvudtyperna av moln som finns. De klassas sedan in i fler namn beroende av, som sagt, hur dom ser ut och hur högt upp dom är. Om vi tar Stratus som exempel så blir det såhär: låga = Stratus (st), Medelhöga = Altostratus (As) och höga = Cirrusstratus (Cs). Ja, ni förstår principen hoppas jag. Det finns betydligt fler kriterier på varför olika moln heter som de heter men detta är ”down to basics”.

Stratusmoln

Ordet stratus kommer från det latinska ord som betyder ”att sprida ut.” Stratusmoln är över- gripande, skiktade moln som sträcker ut sig över himlen som en filt. När ett skikt av varm, fuktig luft passerar över ett lager med kallare luft så bildas ofta Stratusmoln i gränsskiktet av dessa luftmassor. En förutsättning för att detta ska kunna ske är att den varma luftmassan kyls under dess daggpunkt och bildningssättet ger Stratusmolnet dess utséende – Tunna filtar som ofta ligger lågt och täcker stora delar av himlen. Stratus kan också bildas av vanlig dimma. T ex om det är en dimmig och fuktig natt och det börjar blåsa på morgonen, då kan dimman flytta sig uppåt och helt enkelt byta namn till ”moln” eftersom kondensationen inte är vid marken längre.

Nederbörden ur Stratus är duggregn och små snöflingor eller kornsnö. Nimbostratus (väldigt tjocka stratusmoln) däremot ger det typiska regnet, ihållande med moderat intensitet och på vintern ger det snö.

Cumulusmoln

Ordet cumulus kommer från det latinska ordet för ”heap” eller ”pile”. Cumulusmoln (CU) är UPPSVÄLLDA till utseendet och ser ut som bomullsbollar som till skillnad från Stratus sträcker sig ut sig i vertikal led. Cumulusmoln bildas vanligen när varm, fuktig luft tvingas uppåt. När varm och fuktig luft tvingas uppåt kommer denna luft att kylas av (i standardatmosfären sjunker temperaturen med 2 grader/300m) och då den hävda luftmassan kylts ned till sin daggpunkt kondenseras vattenångan och moln bildas. Storleken på ett Cumulusmoln beror på styrkan av det uppåtgående flödet av luft och mängden fukt i luften. Hur hög molnundersidan blir beror på hur stor temperaturskillnaden är mellan den hävda luftens temperatur vid marken och dess daggpunkt.

Cumulunimbus (Cb)
De moln som åstadkommer kraftiga åskväder på sommaren är en form av cumulusmoln som kallas cumulunimbus (CB). Cumulunimbusmoln kan växa ända upp till tropopausen om det är tillräckligt fuktigt samt att den omgivande luftens temperatur alltid är kallare än den stigande luftens (varm luft stiger). Däremot om det skulle finnas ett skikt med varmare luft på höjd (inversion) så skulle denna process avslutas eftersom den hävda luften då skulle vara relativt tyngre än den omgivande och därmed inte kunna stiga mer (kall luft är tyngre än varm luft).

Anledningen till att molnen inte kan stiga högre än till tropopausen (skiljeytan mellan troposfären och stratosfären) är just den anledningen att där börjar temperaturen att öka igen och därmed kan luften ej stiga mer. Man kan säga att tropopausen är som ett lock för allt väder.

Mest relevanta ur flygsynpunkt
Det är just dessa Cumulunimbusmoln (Cb) som man är angelägen att akta sig för när man flyger, vare sig det är stora eller små flygplan. Inuti ett Cb förekommer ofta våldsamma upp- och nedvindar (turbulens) samt hagel som kan skada eller till och med orsaka brott på flygplanets struktur, oavsett storlek. Om flygplanet är utrustat med väderradar så syns Cb-moln lätt på skärmen och man flyger helt enkel runt dem eller över dem, om man hinner se dem i tid vill säga. En väderradar ger eko på droppstorleken i molnen och CB-moln har i särklass de största dropparna. Att föredra är att flyga ovanför TROPOPAUSEN för då slipper man ju allt ”väder” men av prestandaskäl är detta inte alltid möjligt.

Nederbörden ur dessa typer av moln är störtskurar med stora droppar samt hagel. Oftast lokala skurar eftersom molnet snarare breder ut sig vertikalt än horisontellt.

Cirrusmoln

Cirrusmoln är den tredje allmänna typen av moln. Ordet Cirrus kommer från det latinska ordet för en tofs eller ”curl” av hår. Cirrusmoln är spretiga och fjäderliknande till utséendet. De förekommer bara på hög höjd, med sin början på ca 5 km ovanför jordens yta. Cirrusmoln består av iskristaller och är så tunna att solen kan passera rakt igenom dem. Detta är ett av få molnslag som kan existera ovanför tropopausen.

Nederbörden ur Cirrusmoln är noll, de släpper inte nederbörd, iaf inte sådan som når marken.